Hur klarar sig svenska hushåll i en lågkonjunktur?

En lågkonjunktur kännetecknas av en nedgång i den ekonomiska aktiviteten under en längre period. Tillväxten i ett lands BNP sjunker, företag investerar mindre och konsumenterna spenderar mindre pengar. Detta leder ofta till ökad arbetslöshet och minskade inkomster för hushållen. För Sverige, som är en exportberoende ekonomi, kan globala kriser snabbt få konsekvenser för både företag och privatpersoner. Lågkonjunkturer påverkar varje del av ekonomin. Särskilt sårbara är hushållen, vars köpkraft och finansiella stabilitet utmanas.

Svenska hushåll står inför stora ekonomiska prövningar under lågkonjunkturer. Att förstå hur en nedgång i ekonomin påverkar hushållens ekonomi är avgörande för att kunna hantera situationen. Hög skuldsättning, minskat sparande och osäkerhet på arbetsmarknaden kan snabbt leda till ekonomisk stress för många familjer. Denna guide syftar till att analysera hur svenska hushåll klarar sig genom sådana kriser och identifiera de strategier som bäst hjälper dem att upprätthålla ekonomisk stabilitet. Vi kommer att undersöka effekterna på konsumtion, lån och sparande samt analysera vilka sektorer som drabbas hårdast.

Den här guiden kommer att ge en djupgående analys av hur svenska hushåll påverkas under lågkonjunkturer. Vi kommer att granska hushållens skuldnivåer och sparande med hjälp av data från SCB och Riksbanken, och undersöka hur kreditmarknaden förändras när ekonomin bromsar in. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt hur räntor och villkor för lån påverkas och vilka sektorer i ekonomin som tenderar att drabbas hårdast. Slutligen kommer vi att presentera strategier och rekommendationer för hushåll att stärka sin ekonomiska position inför kommande lågkonjunkturer.

Svenska hushållens ekonomiska beteende under lågkonjunkturer

Historiskt sett har svenska hushåll påverkats på olika sätt av lågkonjunkturer. Detta beror på deras skuldsättning, arbetsmarknadssituation och den ekonomiska politiken vid den tiden. Under den globala finanskrisen 2008 minskade många hushåll sitt konsumtionsutrymme kraftigt. Bolåneräntorna steg tillfälligt, vilket pressade hushåll med höga bostadslån. Även under lågkonjunkturen på 1990-talet, som präglades av en kraftig bostadsbubbla, drabbades hushållen av ökade skulder och stigande arbetslöshet. Det gemensamma för dessa perioder är att hushållens ekonomiska osäkerhet ökade, vilket ledde till minskad konsumtion och en högre benägenhet att spara.

Förändringar i konsumtionsmönster

När lågkonjunkturer slår till, anpassar hushållen snabbt sina konsumtionsvanor. Historiska data visar att svenska hushåll tenderar att dra ner på icke-nödvändiga utgifter först. Exempelvis resor, nöjen och lyxkonsumtion. Särskilt inköp av kapitalvaror som bilar och elektronik minskar kraftigt. Många hushåll fokuserar på att hålla uppe sina basbehov (som mat och boende) medan de skär ner på kostnader för sådant som kan upplevas som mindre nödvändigt i en tid av ekonomisk osäkerhet. Konsumtionsmönstren speglar ofta en försiktig hållning, där hushållen prioriterar sparande framför konsumtion.

Sparbenägenhet under lågkonjunktur

Sparbenägenheten ökar under lågkonjunkturer, särskilt när hushållen blir mer osäkra om sin framtida ekonomiska situation. Enligt data från SCB har svenska hushåll under tidigare lågkonjunkturer ökat sitt sparande markant. Detta fenomen, även känt som “försiktighetssparande”, drivs av rädslan för framtida inkomstbortfall, exempelvis vid arbetslöshet eller kraftiga minskningar i inkomst. I tider av ekonomisk nedgång väljer hushållen att lägga undan mer pengar för oförutsedda händelser, vilket också leder till en dämpad konsumtion och ytterligare bidrar till den ekonomiska avmattningen. Detta skapar en paradox där hushållen försöker skydda sig, men i längden kan förvärra lågkonjunkturen genom minskad efterfrågan.

Tabell 1: Ekonomiska nyckeltal för svenska hushåll under 1990-talet

Tabell 2: Ekonomiska nyckeltal för svenska hushåll 2005-2014

Vår analys

Dessa två perioder visar på hur ekonomiska kriser vanligtvis påverkar hushållens sparande, skuldsättning och arbetslöshet.

Sparkvot

Hushållens sparkvot har en tendens att öka i perioder av ekonomisk osäkerhet, såsom under 1990-talets kris och finanskrisen 2008. Efter dessa kriser tenderar hushållen att spara mer som en försiktighetsåtgärd.

Skuldkvot

Skuldkvoten ökade successivt under båda perioderna, särskilt under 2000-talet, driven av ökande bostadslån och högre fastighetspriser. Detta visar att även om hushållen sparar mer, ökar också deras skulder kraftigt, vilket kan leda till ökad finansiell sårbarhet.

Arbetslöshet

De stora topparna i arbetslösheten under båda perioderna återspeglar ekonomiska kriser (1990-talets inhemska kris och 2008 års globala finanskris). Arbetsmarknaden tar ofta lång tid att återhämta sig efter sådana kriser, vilket leder till förlängda perioder av hög arbetslöshet.

Effekter på hushållens förmåga att ta lån

Under de senaste decennierna har hushållens skuldnivåer i Sverige ökat markant, särskilt drivet av stigande bostadspriser och ökade bostadslån. Enligt både Riksbanken och SCB har hushållens skuldkvot (skulder som andel av disponibel inkomst) stigit från under 100% på 1990-talet till över 150% på 2010-talet. Denna utveckling återspeglar dels de låga räntorna som gjorde det billigare att låna, dels den starka efterfrågan på bostäder i tillväxtregioner där priserna ökade kraftigt.

Bostadslån utgör den största delen av hushållens skulder. Andra typer av lån, som privatlån och kreditkortsskulder, har ökat i en långsammare takt, men de bidrar också till den totala skuldnivån. Utvecklingen visar att hushållen i allt högre grad blir beroende av krediter för sina dagliga liv, särskilt i samband med bostadsköp.

Räntor och kreditvillkor under lågkonjunkturer

Under lågkonjunkturer tenderar centralbanker, inklusive Riksbanken, att sänka räntorna för att stimulera ekonomin. Detta innebär att hushåll ofta möter lägre bolåneräntor under ekonomiska nedgångar, vilket kan underlätta för dem att ta lån eller refinansiera existerande skulder. Till exempel under finanskrisen 2008-2009 sänkte Riksbanken reporäntan kraftigt för att stötta den svenska ekonomin, vilket gjorde det billigare att låna.

Trots de lägre räntorna kan dock bankerna bli mer restriktiva med sina kreditvillkor under lågkonjunkturer. Banker tenderar att bli mer försiktiga med att bevilja lån, särskilt till hushåll med osäkra inkomster eller hög belåning. Detta kan göra det svårare för privatpersoner att få konsumtionslån eller större bolån under en ekonomisk nedgång. Kreditvärderingar skärps, och fler krav kan ställas på säkerheter och inkomster. Även om det är billigare att låna under dessa perioder, kan de som är i störst behov av krediter ha svårast att få dem beviljade.

Risk för överskuldsättning

Överskuldsättning uppstår när hushållens skulder blir så höga att de har svårt att hantera sina löpande betalningar, även vid normala inkomstnivåer. Detta kan bli särskilt farligt under lågkonjunkturer när inkomstförluster, exempelvis på grund av arbetslöshet, ökar pressen på hushållens ekonomi.

Risken för överskuldsättning är störst i hushåll som har hög skuldkvot och små marginaler. Dessa hushåll är särskilt känsliga för räntehöjningar eller inkomstbortfall. Om räntorna skulle stiga kraftigt, vilket kan ske efter en längre period av låga räntor, kan det innebära att kostnaderna för bostadslån stiger snabbare än hushållens inkomster. Detta kan leda till att hushållen inte längre kan hantera sina skuldbetalningar.

Sverige har infört amorteringskrav och skuldkvotstak för att minska risken för överskuldsättning. Dessa regler syftar till att begränsa hur mycket hushåll kan låna i förhållande till sin inkomst, vilket är ett sätt att skydda hushåll mot alltför hög belåning. Men trots dessa åtgärder kvarstår risken för att hushåll, särskilt de med bostadslån, kan hamna i svårigheter om räntorna stiger kraftigt eller om de drabbas av inkomstbortfall under lågkonjunkturen.

Sektorer som drabbas hårdast i lågkonjunkturer

Under lågkonjunkturer är vissa sektorer mer utsatta än andra när det gäller minskade arbetstillfällen. Historiskt sett drabbas arbetsintensiva branscher som är beroende av export eller stora investeringar särskilt hårt. Industrisektorn, särskilt tillverkning och byggnation, är ofta en av de första att känna av nedgången. När efterfrågan på produkter och byggprojekt sjunker, kan företagen tvingas säga upp personal och minska produktionen.

En annan sektor som påverkas kraftigt är transportsektorn. Minskad handel och produktion leder till lägre efterfrågan på frakt och logistik, vilket i sin tur resulterar i färre arbetstillfällen. Även kapitalintensiva branscher som bilindustrin och stålproduktion, där efterfrågan är starkt kopplad till den globala ekonomiska utvecklingen, ser ofta betydande nedskärningar under lågkonjunkturer.

Hushållens arbetsmarknadssituation

Lågkonjunkturer leder ofta till stigande arbetslöshet när företag skär ner på personal för att minska kostnaderna. Hushållens arbetsmarknadssituation förvärras då arbetslösheten stiger och inkomsterna pressas. De som förlorar sina jobb kan drabbas av inkomstbortfall, vilket påverkar hushållens förmåga att betala för nödvändigheter och hantera sina lån. Under finanskrisen 2008-2009, till exempel, steg arbetslösheten kraftigt i Sverige, och inkomsterna stagnerade för många hushåll.

Även för de som behåller sina jobb kan situationen bli osäker. Många företag fryser löneökningar eller erbjuder mindre attraktiva arbetsvillkor, som deltidsanställningar eller tillfälliga kontrakt, vilket ytterligare minskar den ekonomiska tryggheten för hushållen. Resultatet är att hushållen blir mer försiktiga med sin konsumtion och sparande.

Konsekvenser för hushållens vardagsekonomi 

Tjänstesektorn och detaljhandeln är också bland de sektorer som drabbas hårt under lågkonjunkturer. Tjänstesektorn, som inkluderar allt från restauranger och hotell till konsumenttjänster som frisörer och bilverkstäder, är beroende av hushållens disponibla inkomst och köpkraft. När hushållen drar ner på sina utgifter för att anpassa sig till inkomstbortfall eller osäkerhet, minskar efterfrågan på dessa tjänster. Detta leder till personalnedskärningar och i vissa fall konkurser.

Detaljhandeln är särskilt utsatt under ekonomiska nedgångar eftersom hushållen prioriterar nödvändiga utgifter och skjuter upp större inköp av kapitalvaror som möbler, elektronik och kläder. Minskad konsumtion inom detaljhandeln leder till neddragningar av personal och minskade vinster, vilket i sin tur kan förvärra arbetslösheten och förstärka den ekonomiska nedgången.

Konsekvenserna för hushållens vardagsekonomi blir tydliga när dessa sektorer drabbas. Förutom att vissa hushåll direkt förlorar arbeten, påverkas även den lokala ekonomin, där mindre köpkraft i samhället gör det svårare för småföretag att överleva. Den sammanlagda effekten är att lågkonjunkturer inte bara påverkar de direkt berörda sektorerna utan hela samhällsekonomin genom minskad konsumtion, ökad arbetslöshet och en allmän försiktighet i hushållens ekonomiska beteende.

Påverkan på hushållens finansiella säkerhetsnät

Under lågkonjunkturer påverkas hushållens investeringar och sparande i hög grad. Aktiemarknaderna tenderar att falla när företagens vinster sjunker och osäkerheten ökar. Detta innebär att hushåll som har investerat i aktier, fonder eller pensionsportföljer kan se sina tillgångar minska i värde. Till exempel under finanskrisen 2008-2009 sjönk börserna kraftigt, vilket påverkade både individuella investerare och pensionsfonder negativt.

Pensioner, som ofta är investerade i aktier och andra värdepapper, påverkas särskilt eftersom värdet på pensionsfonder kan minska i takt med att marknaderna faller. Detta kan leda till sänkta framtida pensionsutbetalningar, särskilt för dem som står nära pensionen och inte har tid att återhämta sina tillgångar innan de går i pension.

På kort sikt tenderar hushållen att flytta sina investeringar till säkrare tillgångar som obligationer eller kontanter, för att minska risken för ytterligare förluster. Sparandet kan även öka, eftersom hushållen blir mer försiktiga med att konsumera i osäkra tider. Samtidigt minskar räntorna ofta under lågkonjunkturer, vilket gör att avkastningen på traditionella sparformer, såsom sparkonton, blir lägre.

Statliga stödåtgärder och sociala skyddsnät

Under lågkonjunkturer har staten en viktig roll i att stötta hushållens ekonomi genom olika typer av stödåtgärder och sociala skyddsnät. I Sverige finns det ett starkt skyddsnät som aktiveras vid ekonomiska nedgångar, vilket hjälper hushållen att klara sig genom svåra tider.

Arbetslöshetsersättning, sjukpenning och socialbidrag är några av de viktigaste formerna av direkt ekonomiskt stöd. A-kassan ger en viss säkerhet för de som förlorar sitt arbete, även om ersättningsnivåerna inte alltid motsvarar den tidigare inkomsten. Vid större ekonomiska kriser, såsom under finanskrisen, har regeringar också infört tillfälliga åtgärder, såsom höjda ersättningstak och utökade perioder för arbetslöshetsersättning, för att stärka skyddet.

Stimulanspaket och tillfälliga stödprogram riktade mot företag kan också indirekt hjälpa hushållen. Genom att stödja företag i svåra tider kan staten bidra till att undvika konkurser och därmed minska antalet förlorade arbetstillfällen. Under COVID-19-pandemin var exempelvis statliga subventioner för korttidsarbete ett viktigt verktyg för att bibehålla sysselsättningen och minska trycket på hushållen.

Data om hushållens tillgångar och förmögenhetsutveckling

SCBs data visar att hushållens tillgångar och förmögenhetsutveckling påverkas kraftigt av de ekonomiska cyklerna. Under högkonjunkturer ökar hushållens tillgångar genom stigande värden på fastigheter och finansiella tillgångar, såsom aktier och fonder. Exempelvis såg Sverige en kraftig tillväxt i hushållens förmögenhet under 2000-talets högkonjunktur fram till finanskrisen.

Under lågkonjunkturer minskar dock värdet på dessa tillgångar, särskilt på aktiemarknaden och fastighetsmarknaden. Detta påverkar hushållens totala förmögenhet negativt, särskilt för de hushåll som har en stor del av sina tillgångar i sådana investeringar. Data från SCB visar också att låginkomsthushåll är mer beroende av sociala skyddsnät och statliga stöd, medan höginkomsthushåll oftare påverkas av fallande värden på aktie- och bostadsmarknader.

Historiskt sett har hushållens finansiella förmögenhet återhämtat sig efter varje lågkonjunktur, men tidpunkten och takten för återhämtningen varierar. Efter finanskrisen 2008 tog det flera år innan hushållens tillgångar återgick till tidigare nivåer, vilket visar på den långsiktiga effekten av stora ekonomiska nedgångar.

Sammanfattningsvis innebär lågkonjunkturer stora påfrestningar på hushållens finansiella säkerhetsnät. De påverkar både sparande och investeringar, vilket i sin tur har direkta konsekvenser för hushållens ekonomiska trygghet. Samtidigt spelar statliga stöd en avgörande roll för att mildra de värsta effekterna, särskilt för de mest utsatta grupperna.

Framtidsutsikter för svenska hushåll i en lågkonjunktur

Riksbanken har kontinuerligt varnat för de ökade riskerna som den höga skuldsättningen i svenska hushåll utgör, särskilt i samband med en lågkonjunktur. Med hushållens skuldkvot på historiskt höga nivåer, främst på grund av bostadslån, finns en oro över hur hushållen skulle klara en framtida ekonomisk nedgång. Riksbankens prognoser visar att om räntorna stiger i samband med en lågkonjunktur, skulle hushållens räntekostnader snabbt kunna bli en betydande börda. Samtidigt visar prognoserna att hushållens konsumtion riskerar att minska kraftigt, vilket kan förvärra en ekonomisk nedgång.

Riksbanken bedömer också att de stigande bostadspriserna har gjort hushållen mer känsliga för en ekonomisk nedgång. Om bostadsmarknaden faller i samband med en lågkonjunktur kan många hushåll se sina tillgångar sjunka kraftigt, vilket påverkar både förtroendet för ekonomin och den faktiska ekonomiska tryggheten. Prognoserna inkluderar också en fortsatt sårbarhet för de hushåll som har tagit stora lån under en period av låga räntor och ökande bostadspriser.

Möjliga scenarier för svenska hushåll vid en framtida lågkonjunktur

Ett möjligt scenario vid en framtida lågkonjunktur är att många hushåll kommer att kämpa med att hantera sina ränteutgifter, särskilt om räntorna samtidigt stiger. Ett scenario där arbetslösheten ökar kraftigt i kombination med höga skulder kan innebära att många hushåll får svårigheter att betala av sina lån, vilket kan leda till en ökad risk för betalningssvårigheter och i värsta fall bostadsförsäljningar under ekonomisk press.

Ett annat scenario är att konsumtionen minskar kraftigt, vilket skulle fördjupa en lågkonjunktur. Svenska hushåll har historiskt visat en tendens att öka sitt sparande vid ekonomisk osäkerhet. Om hushållen drar ner på sin konsumtion, speciellt inom icke-nödvändiga sektorer som detaljhandel och tjänster, kan detta förstärka lågkonjunkturens effekter.

Ett mer positivt scenario skulle vara om Riksbanken och andra aktörer lyckas hålla räntorna låga och implementera effektiva stödåtgärder. Detta skulle kunna hjälpa hushållen att behålla sin köpkraft och förhindra en allvarlig bostads- och kreditkris. Men även i detta scenario skulle hushåll med hög skuldsättning vara särskilt sårbara.

Hur kan hushållen förbereda sig?

För att förbereda sig inför en potentiell lågkonjunktur kan hushåll vidta flera åtgärder för att minska sin ekonomiska sårbarhet:

1. Öka sitt sparande – Att ha en buffert för oväntade utgifter eller inkomstbortfall är avgörande under en lågkonjunktur. Hushåll bör prioritera att bygga upp ett nödfond som kan täcka minst några månaders utgifter om ekonomin försämras.
2. Minska skuldsättningen – Hushåll bör överväga att minska sin skuldsättning, särskilt om de har rörliga bolåneräntor som kan stiga vid en ekonomisk nedgång. Genom att amortera på sina lån och minska sitt beroende av krediter kan hushållen förbättra sin finansiella stabilitet.
3. Diversifiera sina inkomster – Att ha flera inkomstkällor kan hjälpa hushållen att minska risken för ekonomisk osäkerhet. Hushåll kan överväga att utveckla nya färdigheter, starta sidoprojekt eller investera i tillgångar som genererar passiv inkomst.
4. Undvika riskfyllda investeringar – Under en lågkonjunktur kan värdet på högvolatila investeringar, såsom aktier, sjunka dramatiskt. Hushåll som är nära pensionsåldern eller som inte har råd med stora förluster bör överväga att minska sin exponering mot riskfyllda investeringar och satsa på säkrare tillgångar.
5. Planera för långsiktiga mål – Det kan vara bra för hushållen att göra en långsiktig finansiell plan som tar hänsyn till möjliga ekonomiska nedgångar. Att ha en tydlig plan för hur man ska hantera inkomstbortfall eller ökade räntekostnader kan minska stressen och skapa en känsla av kontroll över den egna ekonomin.

Sammanfattningsvis finns det flera möjliga framtidsscenarier för svenska hushåll under en kommande lågkonjunktur, och förberedelser är avgörande för att minimera de negativa effekterna. Genom att minska sin skuldsättning, öka sparandet och diversifiera sina inkomster kan hushållen stå bättre rustade för ekonomiska utmaningar.

Sammanfattning och slutsatser

Historiska data och analyser visar att svenska hushåll är känsliga för ekonomiska cykler, särskilt i lågkonjunkturer. Viktiga lärdomar från tidigare kriser, som den på 1990-talet och finanskrisen 2008, är att hushållens sparande tenderar att öka i osäkra tider, medan skuldsättningen samtidigt har fortsatt att växa över tid. Den höga skuldkvoten, särskilt driven av bostadslån, har gjort svenska hushåll mer sårbara för räntehöjningar och arbetslöshet under ekonomiska nedgångar. Samtidigt har arbetslöshet och inkomstbortfall under dessa perioder haft en förödande inverkan på många hushåll, vilket skapat långvariga ekonomiska problem för de mest utsatta grupperna.

En annan viktig lärdom är att hushållens förmåga att konsumera minskar markant under lågkonjunkturer, vilket i sin tur kan förvärra den ekonomiska situationen genom minskad efterfrågan. Detta skapar en ond cirkel där minskad konsumtion leder till ytterligare arbetslöshet och inkomstbortfall, vilket gör återhämtningen långsam och svår. Statliga åtgärder har visat sig vara avgörande för att stötta hushållen och ekonomin under kriser, som exempelvis A-kassa, stimulanspaket och andra sociala skyddsnät.

Rekommendationer för att öka den ekonomiska motståndskraften

1. Öka sparandet och bygga en ekonomisk buffert – En av de viktigaste lärdomarna från tidigare kriser är vikten av att ha en stark ekonomisk buffert. Hushållen bör sträva efter att ha ett sparande som kan täcka minst sex månaders utgifter, vilket kan hjälpa dem att hantera oväntade inkomstbortfall eller utgifter under en lågkonjunktur.
2. Minska skuldsättningen – Att minska hushållens skuldsättning, särskilt bolån, är avgörande för att öka den ekonomiska motståndskraften. Höga skulder gör hushållen mer känsliga för räntehöjningar och ekonomiska nedgångar. Genom att amortera på sina lån kan hushållen minska sin räntekänslighet och skapa bättre ekonomiska marginaler.
3. Diversifiera inkomster och investeringar – Hushåll kan stärka sin ekonomiska motståndskraft genom att diversifiera sina inkomster, till exempel genom att investera i flera olika tillgångar eller utveckla nya färdigheter som kan generera inkomster i en osäker arbetsmarknad. På investeringssidan är det också klokt att sprida riskerna genom att investera i olika tillgångsslag, som aktier, obligationer och fastigheter, för att minska risken vid ekonomiska nedgångar.
4. Planera för ekonomisk osäkerhet – Att ha en långsiktig ekonomisk plan som tar hänsyn till potentiella lågkonjunkturer kan ge hushållen en tydlig riktning och förberedelse. Planen bör inkludera hur man hanterar inkomstbortfall, stigande räntekostnader och minskade tillgångsvärden. Genom att förbereda sig mentalt och finansiellt kan hushållen minska stressen och vara bättre rustade att möta ekonomiska svårigheter.
5. Utöka kunskapen om privatekonomi – Att öka sin kunskap om privatekonomi kan hjälpa hushållen att fatta bättre beslut när det gäller sparande, investeringar och skuldförvaltning. Genom att förstå hur räntor, krediter och marknader fungerar kan hushållen bättre skydda sig mot ekonomisk osäkerhet och öka sin finansiella trygghet.

Sammanfattningsvis visar historiska data att svenska hushåll har klarat sig genom flera lågkonjunkturer, men att de är känsliga för skulder och arbetslöshet. För att stärka sin ekonomiska motståndskraft inför framtida nedgångar är det viktigt för hushållen att öka sitt sparande, minska sina skulder, diversifiera sina inkomster och planera för osäkerhet. Genom att vidta dessa åtgärder kan hushållen stå bättre rustade för att möta framtida ekonomiska utmaningar.

Referenser och vidare läsning

För vidare läsning och fördjupade analyser om svenska hushållens ekonomiska situation och framtida utmaningar rekommenderas följande rapporter och källor:

• SCB – Hushållens ekonomi: En djupgående analys av svenska hushållens inkomster, utgifter och skuldsättning.
  https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__NR__NR0103__NR0103F/SektorENS2010ArKeyIn/
• Riksbanken – Finansiell stabilitetsrapport: En årlig rapport om risker och stabilitet i det svenska finansiella systemet, med särskild fokus på hushållens skuldsättning.
  https://www.riksbank.se/sv/finansiell-stabilitet/finansiell-stabilitetsrapport/
• Finansinspektionen – Bolånerapporten: Ger insikter om hushållens bolånesituation och hur den påverkas av olika ekonomiska faktorer, inklusive räntor och lånevillkor.
  https://www.fi.se/sv/publicerat/rapporter/bolanerapporter/